Att välja bort ett barn och prata om respekt från tiggare
Hej!
Igår och idag såg jag två olika diskussioner på nätet som jag kände att jag ville kommentera.
Den första handlar om att Blondinbella valde att göra ett KUB-test, vilket man får göra i Stockholm oavsett ålder, under sin första graviditet. Hon är osäker på om hon hade valt att behålla barnet om de hade kommit fram att det exempelvis hade Down Syndrom. Förr tyckte jag att det var en självklarhet att ta bort barnet om det var så men nu med nya insikter har jag ändrat mig av lite olika anledningar.
- Vill vi ha ett samhälle där man kan välja bort ett barn på grund av att de är annorlunda? När det kom fram att familjer tog bort foster på grund av fostrets kön så blev det ramaskri men att ta bort ett foster pga t.ex. Down Syndrom är helt okej. (Samma som människor som sticker till Danmark för att inseminera sig och sedan ska sitta och välja barnets ögon och hårfärg osv, båda sakerna luktar fascism - anser jag).
- Jag följer Instagram-kontot Funkofobi (uppmanar alla att följa) och där skrev veckans gästbloggare att hen inte skulle funnits till om hens föräldrar hade resonerat som många andra gör. Hen är en glad och lycklig människa med underbar familj och tanken att vissa anser att en "sådan" person inte har lika stor rätt att leva gjorde mig ledsen.
- Antingen vill man ha barn eller inte och när man skaffar barn tänker jag att det sista man får vara är egoistiskt, faktiskt. Att välja bort ett barn och påstå att det är "för barnets bästa" för att barnet har en utvecklingsstörning är sånt jävla skitsnack så jag svimmar. Erkänn åtminstone att det endast är av egoistiska skäl? Ni orkar inte, ni vill inte. Barnet kan få en fantastisk uppväxt och ett fint liv - ni kommer få det kämpigt och tufft. Ibland kan jag tänka att man kanske ska vänta med barn om man tänker på det sättet...
Med allt detta sagt är jag ändå inte 100 då jag själv inte varit i situationen men jag tror inte jag hade valt bort barnet. Jag tycker inte om tanken på en värld där vi tar bort allt som är annorlunda eller inte passar in i vår perfekta mall.
Den andra diskussionen kommer från folk som är uppretade över att det finns tiggare som hittar på eller fejkar att de saknar ben/armar, haltar, går på kryckor osv. Dessa vita, priviligerade människor tycker att man ska vara "ärlig" för att få respekt (vilket jävla skämt) och att det är fult av dessa människor att ljuga. Om det är något jag är allergisk mot så är det människor som sätter sig på höga hästar och ska predika om hur andra människor som har det tusen gånger värre, ska leva sitt liv. Vem vet vad man själv hade gjort om man hade varit tvungne att tigga? Om ingen ger pengar, hade man då inte tagit till ett litet trick med en krycka för att kanske få mer sypmati då? Man får väl fan inte vara dum oavsett om man driver ett företag eller tigger, man gör väl allt för att överleva? Och vilket hyckleri att snacka om respekt när människor med dessa åsikter garanterat hyser noll respekt för tiggare och inte anser att dessa människor har samma människovärde som vi andra. Så jävla förmätet och skitnödigt att vifta med pekfingret och anse att det är så hemskt, så hemskt med tiggare som LJUGER (gud bevars!) när det i själva verket bara är en förklädd anledning till att slippa bry sig, slippa engagera sig, slippa se och slippa erkänna att Sverige har misslyckats när det kommer till mänskliga rättigheter.
Bild lånad från google.
