Barn ska ha det bra!

Det finns få saker som gör mig så upprörd som när djur eller barn far illa! De är liksom de mest oskyldiga vi har på jorden som dessutom inte kan försvara sig själva! Jag har ju själv jobbat på en förening där vi jobbade med barn som utsatts för sexuella övergrepp och det var väldigt jobbigt och tufft att jobba där till en början men samtidigt kändes det otroligt viktigt!
 
Många kanske tror att jag inte tycker om barn då jag själv är väldigt skeptiskt till att skaffa några och då jag kan bli enormt irriterad på ouppfostrade gapiga barn MEN jag tycker faktiskt väldigt mycket om barn (uppfostrade barn då, haha!) ska ni veta! Tycker det är jättekul och helt perfekt när mina vänner skaffar barn för då får jag chansen att umgås med goa ungar utan att behöva ha egna :) dessutom så är det så kul att se ens vänner så glada och lyckliga! Jag kan ju verkligen tänka mig att det är höjden av lycka att få barn och att det inte går att jämföra med någonting annat, till mitt försvar dock så kan jag ju säga att har man inte upplevt det är man ju även lyckligt ovetande och saknar inte den känslan heller :) Alltid undrat varför folk tror att barnlösa (frivilliga sådana) skulle vara mindre lyckliga? Det är ju fullständigt befängt då man som sagt inte har nåot att jämföra med och är lycklig ändå. Nåja, den dagen jag och Johan skaffar barn lär vi leva i samma lyckorus som alla andra föräldrar men det är ju tidigast om 4 år tänker jag, TIDIGAST!
 
Strunt samma, nu svammlar jag om massa annat än de jag skulle skriva om egentligen, nämligen att jag såg två kids röka hasch på spårvagnshållplatsen klockan 06.53 när jag var på väg till jobbet häromdagen. De vca runt 10-12 år gamla, såg helt miserabla och loja ut och rökte alltså hasch som galningar. Jag blev riktigt ledsen när jag såg det, jag är inte nödvändigtvis emot den sortens drog även om det nog är bra att det är olagligt men att se barn i den åldern så tidigt på en morgon (innan skolan) sitta och röka på det sättet, det är ju bara sorgligt. Helt öppet också? Mina tankar var: varför? Hur började det? Hur i hela friden har dom det hemma? Hur får dom tag i det? Hur betalar dom? Osv, osv.
 
Det gör mig ledsen när barn hamnar snett tidigt i livet, oavsett anledning. Spelar ingen roll om de lever i ett missbrukarhem, bara vill testa för att vara tuffa eller vad det nu kan finnas för anledning till att dom gör det - men barn ska inte hålla på med sånt! De ska bara vara barn och leka, gå i skolan och ha det bra hemma. Min första tanke var ju givetvis att de har föräldrar som dricker/tar droger hemma och det är fan det värsta man kan göra mot sina barn nästan! Att växa upp med missbrukande föräldrar måste vara så traumatiskt och hemskt. Barn som är rädda för högtider för att de vet att det blir fylleslag istället för en trevlig helg med familj och vänner, att skämmas för sina föräldrar när man är ute, att komma med bortförklaringar osv osv. FAN vad upprörd jag blir av sånt! Jag vill bara ta alla dessa barn och sätta dom i ett tryggt hem och ge dom en kram, på riktigt. Ingen förtjänar att få sin barndom förstörd. Dessutom löper dessa barn en betydligt högre risk för att själva hamna i missbruk, bli kriminella och hamna i ett utanförskap. Det är inte rättvist! Och visst, alla kan bestämma sig för vilken sorts människa man vill vara men alla har inte samma förutsättningar och det är inte så lätt som det låter alltid.
 
Nu undrar ni säkert vad som hände med de rökande barnen? Jag började gå mot dem utan att veta vad jag egentligen skulle göra eller säga, en kvinna tänkte nog samma sak, de såg barnen och då kutade de iväg. Stod kvar och undrade om jag skulle ringa polisen men gjorde inte det. Jag vet verkligen inte vad jag borde gjort. Vad tycker ni? Vad hade ni gjort? Ska man ringa soc i efterhand? Jag såg ju knappt hur barnen såg ut på grund av vinterjackor, halsdukar och neddragna mössor...

Bebishysteri och hysteri över lag

Är extremt stressad och uppe i varv över nya jobbet. Kommer jobba över väldigt mycket nästa vecka för att ens ha en chans att hinna lära mig allt (tack gode gud att min företrädare är så gullig och hjälper mig så). Det är svårare än vad jag trodde men även mer spännande än vad jag trodde. Rolig nyhet är att jag förmodligen kommer få vara med i after work gruppen, passar ju mig bra ;) Onårbar på minst en vecka som sagt sen får vi hoppas att det lättar. Nedan är ett gammal inlägg jag skrev men glömde publicera. 
 
Det där med att vara gravid och vänta sitt första barn...en extremt ytlig bekant (känner inte varandra) till mig är heeelt hysterisk, allt ska kollas upp i minsta detalj, panikar om allt - vad ska man använda för att torka bebisens rumpa? Vilka material ska man ha på sovkläderna med mera, med mera. Lyckan eller glädjen liksom överskuggas av paniken att allt måste vara exakt rätt och allt ska vara perfekt. Jag blir oerhört stressad av henne minst sagt. Samma med kosten - GI sista veckorna verkar ju rätt sjukt tycker jag och allt för att inte gå upp för mycket i vikt...!? 
 
Jag har alltid tyckt att honsmammor och hysteriska gravida förtsföderskor är motbjudande, hoppas att jag aldrig blir sån (om det någonsin blir aktuellt)!!! Det ligger dock inte i mina natur överhuvudtaget att vara hysterisk över sådana saker så hoppas att jag inte ballar ur om jag blir gravid....Tyvärr ligger det ju dock i min natur att bli stressad och hysterisk över de allra minsta saker så vem vet...Jag förstår att det är mycket man vill kolla upp och det är exalterande och överväldigande första gången,men ja...ni fattar, det är alltså det där fullkomligt hysteriska beteendet som man dessutom prackar på alla andra som jag inte pallar.
 
En annan sak som jag tycker är konstig (kommer trampa MÅNGA på tårna här) när man ska lägga upp sina gravidmagar på facebook varför måste man sitta i underkläder då? Haha, fattar verkligen inte den grejen! Typ Blondinbella står i trosor och bh på massa av gravidbilderna, alltså....man kan ju ha tröja och byxor och dra upp tröjan liksom? Sett många som gör det och man ser ju ändå magen (för antar att det är den man vill visa upp...?) sen kan man ju ta fina bilder med underkläder om man vill för privatbruk...? Hehe jaja, lite förvirrade tankar efter att ha sett den bekanta balla ur fullständigt på Facebook. Jösses. De flesta har ju vart betyyydligt lugnare under graviditet nummmer två och även i uppfostran av barn nummer två. Man inser väl att man varken kan eller behöver vara perfekt. Njut av graviditeten och dina cravings istället för att vara hysterisk ör väl min tanke. Men vad vet jag, jag kanske kommer bli helt störd med...fattar ju att det är nytt och spännande och osäkert första gången men ja...det finns ju dom som inte flippar med liksom...
 

Barnfria platser?

Debatten går varm kring barnfria flyg, hotell, caféer osv osv. Jag orkar knappt uttala mig men känner ändå att jag vill göra ett litet inlägg, sen får det fan räcka med inlägg om barn på ett tag!
 
Att det finns barnfria hotell eller caféer ser jag inte som ett problem - precis som det finns hotell anpassade för barn kan det väl finnas hotell med 18-års gräns tänker jag. Barnfria flyg vet jag inte om jag tycker är en bra idé men endast för att det inte bara är barn som stör utan även fulla människor och allmänt gapiga människor - lösningen får väl bli som på tåg - tyst avdelning eller tyst flyg? Så kan alla som vill ha lugn och ro boka dessa.
 
Jag hatar ouppfostrade gapiga barn men jag avskyr deras slappa föräldrar mer. Det här snacket som alla föräldrar med gapiga barn kör nu "ni vet faktiskt inte om ungen är ouppfostrad, varför den skriker eller om föräldern försökt tysta barnet" det håller liksom inte. Jag har så många gånger sett en unge gå från att vara tyst till att börja gapa, skrika och gnälla där föräldern inte gjort någonting och vet ni vad? Jag skiter i om du är trött. Jag har åtskilliga gånger sett barn riva ner saker och välta grejer på caféer, bibliotek och andra offentliga platser där föräldrarna vart så upptagna av sitt samtal så de skiter fullständigt i att säga åt ungen. Jag har haft en hemsk unge som drog i mitt hår på bussen och när jag sa till blev morsan sur och sa ändå inte åt ungen. I sådana fall så handlar det inte om att föräldern försökt, de handlar om slappa hippie-föräldrar som tycker att deras unga är faaantaaaastiska.
Newsflash: INGEN ANNAN TYCKER DET. BARA DU.
 
Om ungen gapar varje gång man går på café - gör något annat då och gå på café när du inte har barnet med dig?
 
Som tur är finns det massa barn som kan bete sig men även massa föräldrar som kan säga åt sina barn och faktiskt prata med dem, sen har vi ju föräldrarna som hellre kollar Facebook på mobilen än att se vad barnet gör.
 
Alla som är emot barnfria platser säger att det inte är en mänsklig rättighet att slippa barn på vissa ställen, i så fall vänder jag på det och säger att det inte är en mänsklig rättighet att fika med ditt barn.
 
P.s Ni blir inte diskriminerade för att ett fåtal caféer eller hotell väljer att vara barnfria! Barnen blir definitivt inte det då de inte är en utsatt minoritet, de vet dessutom inte om att det ens finns caféer de inte är välkomna på. Dessutom är det barn precis överallt. Caféer, restauranger, butiker, parker, tåg etc etc. De är liksom inte portförbjudna i hela Sverige som ni får det att låta som. Vill ni föräldrar aldrig kunna gå nånstans som inte är krogen för att få lite lugn och ro och slippa barn???? D.s
 
P.s 2 Jag skulle även uppskatta om världens befolkning kan sluta att bli förskräckta och förfasa sig när man säger att man faktiskt kanske inte vill skaffa barn - någonsin. Det är ett val man kan göra och leva lyckligt ändå. Jag fattar att det är den största lyckan att få ett barn OM det var önskat, men vi barnlösa kan vara helt sjukt lyckliga ändå - vi har dessutom inte möjligheten att jämföra. Alla vill inte ha barn, alla vill inte bli påprackade barn, deal with it.