Det här med kläder till barn

Det är väl ingen jättenyhet att jag inte är vän av att klä sina barn stereotypt som exempelvis flickor i rosa prinsessklänningar och pojkar i mörkblåa tröjor med actionfigurer - typ.
 
Nu läste jag om ett par jeans för barn (små barn) på Lindex. Jeansen är exakt likadana men man hängde hälften av dem på pojkavdelningen och andra hälften på flickavdelningen. Dessutom så är bilden på jeansen som hänger på pojkavdelningen tuff med ett självsäkert kroppspråk medan den som hänger på flickavdelningen har ett mer osäkert och "blygt" kroppspråk. (Se bilden nedan). Återigen ska vi tuta i våra barn att pojkar är tuffingar med hård attityd medan flickorna som vanligt är lugna och tillbakadragna. Detta vet vi alla resulterar i att pojkar på dagis och skola gapar, slåss och skriker medan flickorna inte blir hörda och sitter tysta.
Jag ska inte ge mig på att försöka skriva något långt analyserande och vettigt blogginlägg, dels för att jag inte hinner men också för att det är så många andra som skriver om dessa saker på ett mycket bättre sätt än vad jag gör. Vill bara tillägga några saker till. Läste en kommentar under den här artikeln från en mamma som skulle köpa "loose fit" byxor till sin dotter på en annan kedja än Lindex men där flickvarianten av loose fit var tighta (!) och helt värdelösa att leka i. Folk skrev att varken det eller dessa byxor från Lindex är värt att bry sig om eller bli upprörd över och folk över lag förstår inte vad grejen är. Jag ska säga er att grejen är så mycket större än just den här bilden på Lindex, det handlar om hur vi uppfostrar våra barn, hur vi tidigt signalerar till våra barn vad som är rätt eller fel och hur du som pojke eller flicka ska vara för att vara normal. Att vi ens har skilda avdelningar för barn kan jag tycka är sjukt egentligen. Jag tycker det absolut viktigaste med barnkläder är att de är praktiska att leka i och skyddar mot: värme, kyla, sol, snö, regn och ingenting annat.
Jag fattar väl också att det är kul att köpa fina eller söta kläder till sitt barn men varför ska det vara så oerhört viktigt att köna sitt barn så att ingen går miste om vad det finns för något under kläderna. Varför känner de flesta att det är så viktigt? Varför är det viktigare att barnen är klädd i snygga häftiga kläder än kläder som passar för lek? Vi lär våra barn att det viktigaste är hur man ser ut och att man klär sig rätt efter kön och jag tror att det skadar mer än vad många skulle tro. Jag kan inte låta bli att älska att ladydahmers barn delar garderob (så länge det går med storlekar och annat) vilket kan leda till att pojken har på sig kjol och att färger och former flödar vilt då barnen själva varit med och valt och önskat vad de vill. Jag gillar att det liksom inte spelar någon roll. Det är barn, vem fan bryr sig om de bär färger som skär sig eller kläder i hysteriska mönster? Färger gör barn glada och i slutändan är det bara kläder. Ingenting annat. Som ska gå att röra sig i och hålla barnet varmt. Punkt. Och jag kommer väl också köpa fina kläder till mina barn, jag vore hycklare om jag sa något annat (och jag tycker ju om att shoppa kläder till mig själv med) men jag tror (vet) inte det kommer vara viktigt för mig att handla på "rätt" avdelning, utan jag kommer köpa från båda, oavsett kön på mitt barn. Och vill mitt barn ha på sig en grön tröja med blommor i olika färger på tillsammans med ett par röda byxor med blåa prickar så är det liksom inget problem.
 
Hur tänker ni?

Att välja bort ett barn och prata om respekt från tiggare

Hej!
Igår och idag såg jag två olika diskussioner på nätet som jag kände att jag ville kommentera.
Den första handlar om att Blondinbella valde att göra ett KUB-test, vilket man får göra i Stockholm oavsett ålder, under sin första graviditet. Hon är osäker på om hon hade valt att behålla barnet om de hade kommit fram att det exempelvis hade Down Syndrom. Förr tyckte jag att det var en självklarhet att ta bort barnet om det var så men nu med nya insikter har jag ändrat mig av lite olika anledningar. 
  1. Vill vi ha ett samhälle där man kan välja bort ett barn på grund av att de är annorlunda? När det kom fram att familjer tog bort foster på grund av fostrets kön så blev det ramaskri men att ta bort ett foster pga t.ex. Down Syndrom är helt okej. (Samma som människor som sticker till Danmark för att inseminera sig och sedan ska sitta och välja barnets ögon och hårfärg osv, båda sakerna luktar fascism - anser jag).
  2. Jag följer Instagram-kontot Funkofobi (uppmanar alla att följa) och där skrev veckans gästbloggare att hen inte skulle funnits till om hens föräldrar hade resonerat som många andra gör. Hen är en glad och lycklig människa med underbar familj och tanken att vissa anser att en "sådan" person inte har lika stor rätt att leva gjorde mig ledsen.
  3. Antingen vill man ha barn eller inte och när man skaffar barn tänker jag att det sista man får vara är egoistiskt, faktiskt. Att välja bort ett barn och påstå att det är "för barnets bästa" för att barnet har en utvecklingsstörning är sånt jävla skitsnack så jag svimmar. Erkänn åtminstone att det endast är av egoistiska skäl? Ni orkar inte, ni vill inte. Barnet kan få en fantastisk uppväxt och ett fint liv - ni kommer få det kämpigt och tufft. Ibland kan jag tänka att man kanske ska vänta med barn om man tänker på det sättet...
Med allt detta sagt är jag ändå inte 100 då jag själv inte varit i situationen men jag tror inte jag hade valt bort barnet. Jag tycker inte om tanken på en värld där vi tar bort allt som är annorlunda eller inte passar in i vår perfekta mall.
 
Den andra diskussionen kommer från folk som är uppretade över att det finns tiggare som hittar på eller fejkar att de saknar ben/armar, haltar, går på kryckor osv. Dessa vita, priviligerade människor tycker att man ska vara "ärlig" för att få respekt (vilket jävla skämt) och att det är fult av dessa människor att ljuga. Om det är något jag är allergisk mot så är det människor som sätter sig på höga hästar och ska predika om hur andra människor som har det tusen gånger värre, ska leva sitt liv. Vem vet vad man själv hade gjort om man hade varit tvungne att tigga? Om ingen ger pengar, hade man då inte tagit till ett litet trick med en krycka för att kanske få mer sypmati då? Man får väl fan inte vara dum oavsett om man driver ett företag eller tigger, man gör väl allt för att överleva? Och vilket hyckleri att snacka om respekt när människor med dessa åsikter garanterat hyser noll respekt för tiggare och inte anser att dessa människor har samma människovärde som vi andra. Så jävla förmätet och skitnödigt att vifta med pekfingret och anse att det är så hemskt, så hemskt med tiggare som LJUGER (gud bevars!) när det i själva verket bara är en förklädd anledning till att slippa bry sig, slippa engagera sig, slippa se och slippa erkänna att Sverige har misslyckats när det kommer till mänskliga rättigheter.
 
Bild lånad från google.