Nu på sommaren så är det den tiden man jämför sig som mest med hur andra människor ser ut. Eftersom alla kvinnor springer omkring i minimala shorts, kjolar och klänningar och man ser människor i badkläder så finns det väldigt mycket att jämföra sig med.

 

Förut mådde jag alltid dåligt av att se kvinnor med "perfekta" kroppar (enligt mig) men insåg sedan att till och. med dessa perfekta kvinnor mådde dåligt över saker, alla kvinnor (i princip) går omkring och jämför, hatar och ändrar på sig själva, allt för att passa in i några knepiga ideal som vi själva inte bestämt. När jag var ung älskade jag min kropp, jag var alltid smal hur mycket jag än åt, perfekt storlek och form på byst, lätt för att bli brun på sommaren osv osv men då hatade jag istället mina ögonbryn!!? Så sjukt. Nu när jag gått upp i vikt sen dess och inte längre är smal så känns ögonbrynen som ens minsta problem.

 

MEN, jag insåg efter att ha hatat min kropp några år nu att det är så jävla dumt. Är jag mindre värd som människa? Nej. Är jag ful? Nej. Kommer jag dö i förtid? Nej. Varför ska jag skälla på mig själv i spegeln och må dåligt för att några idioter kommit på att man ska vara smal (fast med lagom mycket kurvor annars är man inte kvinnlig) ha medelstora snygga bröst i rätt form och en vältränad röv? Jag har en man som älskar mig precis som jag är varför kan inte jag göra det då?

 

Jag bestämde mig för att sluta vara elak och mobba mig själv utan istället trivas och vara glad. JÄVLAR vad trevligare mitt liv har blivit! Jag går inte runt och hatar mig själv, jämför mig och det viktigaste i mitt liv är inte mitt utseende. Hur kunde man lägga så mycket tid på det innan? Varför skulle mitt utseende definiera mig? Jag är smart, jag har pluggat i 4 och ett halvt år, jag lever med kärleken i mitt liv, jag har fina vänner, jag har tak över huvudet och råd att roa mig, jag har livet framför mig och kommer jobba med något riktigt grymt - allt detta är ju tio gånger viktigare och roligare än ens utseende? 

 

Sedan jag slutade bry mig så mycket om mitt utseende har jag kunnat göra saker som för vissa kanske är självklarheter men som många kvinnor inte klarar av att göra:

Gå osminkad på krogen - ngåot jag aldrig tidigare gjort, jag kan gå osminkad med mjukiskläder till Hemköp eller Netto eller osminkad på stan men aldrig på krogen! Nu behöver jag inte hetsa om någon vill ses spontant utan kan bara gå utanför dörren utan något smink alls. Jag kan äntligen vara mig själv.

 

Bada utan att vilja börja gråta för att min kropp inte är "perfekt". Nu kan jag bada och njuta av vattnet och solen utan att alls bry mig, UNDERBART!

 

Ju mindre ytlig man själv är desto mindre bryr man sig om hur andra människor ser ut. Jag uppskattar vackra människor och jag hackar inte på mindre vackra människor eller människor med annorlunda stilar. Jag bryr mig överhuvudtaget inte hur folk väljer att klä sig eller se ut, vad spelar det för roll? Känns så sorgligt med vuxna människor som ska sitta och snacka skit om hur andra ser ut, väx upp! 

 

Den otroliga hets kring yta som vi matas med varje dag är skadligt. Det får människor att vilja lägga sig under kniven för att passa in, något som faktiskt kan vara farligt, det får människor att må dåligt och gråta över att inte passa in och det lär oss att vi inte duger som vi är utan måste anpassa oss för att bli älskade. Mina framtida barn ska få lära sig av oss att de duger precis som de är, att utseendet inte är något att lägga så stor vikt vid och jag ska försöka låta dem vara barn så länge det bara går. Påtryckningar kring deras utseende kommer de få dras med ändå från reklam, tv och media. 

 

Att börja älska sig själv och livet är det bästa jag gjort. Att ens liv inte kretsar kring en våg och dieter eller andra dumheter är grymt! Jag älskar god mat - då tänker jag äta god mat. Jag älskar en kall öl eller ett gott vin - då tänker jag dricka det om jag vill. Ibland är en glass, kaka eller chips gott, då tänker jag äta det. Vi lever en gång, ska man spendera sitt liv med att vara glad, mätt och lycklig eller med att vara ledsen, hungrig och stressad över ens vikt? 

 

Vi är alla så mycket mer värda än vårt yttre och att som kvinna få frigöra sig från alla krav är fantastiskt! Att inse hur nästan löjligt det är att man nojjat så mycket över smink, hår och kläder. För vad? Sen tycker jag fortfarande att kläder är kul för att visa vem jag är och absolut är det kul att sminka sig ibland, det är absolut ingenting fel i att vilja klä sig fint eller sminka sig - det gör jag med MEN att kunna välja att skita i sminket och gå ut och ha kul med sina vänner ändå, DET min kära vänner, det är frihet. 

 

Våga vara er själva och våga lita på att ni är fantastiska människor med eller utan smink!