Det finns få saker som gör mig så upprörd som när djur eller barn far illa! De är liksom de mest oskyldiga vi har på jorden som dessutom inte kan försvara sig själva! Jag har ju själv jobbat på en förening där vi jobbade med barn som utsatts för sexuella övergrepp och det var väldigt jobbigt och tufft att jobba där till en början men samtidigt kändes det otroligt viktigt!

 

Många kanske tror att jag inte tycker om barn då jag själv är väldigt skeptiskt till att skaffa några och då jag kan bli enormt irriterad på ouppfostrade gapiga barn MEN jag tycker faktiskt väldigt mycket om barn (uppfostrade barn då, haha!) ska ni veta! Tycker det är jättekul och helt perfekt när mina vänner skaffar barn för då får jag chansen att umgås med goa ungar utan att behöva ha egna :) dessutom så är det så kul att se ens vänner så glada och lyckliga! Jag kan ju verkligen tänka mig att det är höjden av lycka att få barn och att det inte går att jämföra med någonting annat, till mitt försvar dock så kan jag ju säga att har man inte upplevt det är man ju även lyckligt ovetande och saknar inte den känslan heller :) Alltid undrat varför folk tror att barnlösa (frivilliga sådana) skulle vara mindre lyckliga? Det är ju fullständigt befängt då man som sagt inte har nåot att jämföra med och är lycklig ändå. Nåja, den dagen jag och Johan skaffar barn lär vi leva i samma lyckorus som alla andra föräldrar men det är ju tidigast om 4 år tänker jag, TIDIGAST!

 

Strunt samma, nu svammlar jag om massa annat än de jag skulle skriva om egentligen, nämligen att jag såg två kids röka hasch på spårvagnshållplatsen klockan 06.53 när jag var på väg till jobbet häromdagen. De vca runt 10-12 år gamla, såg helt miserabla och loja ut och rökte alltså hasch som galningar. Jag blev riktigt ledsen när jag såg det, jag är inte nödvändigtvis emot den sortens drog även om det nog är bra att det är olagligt men att se barn i den åldern så tidigt på en morgon (innan skolan) sitta och röka på det sättet, det är ju bara sorgligt. Helt öppet också? Mina tankar var: varför? Hur började det? Hur i hela friden har dom det hemma? Hur får dom tag i det? Hur betalar dom? Osv, osv.

 

Det gör mig ledsen när barn hamnar snett tidigt i livet, oavsett anledning. Spelar ingen roll om de lever i ett missbrukarhem, bara vill testa för att vara tuffa eller vad det nu kan finnas för anledning till att dom gör det - men barn ska inte hålla på med sånt! De ska bara vara barn och leka, gå i skolan och ha det bra hemma. Min första tanke var ju givetvis att de har föräldrar som dricker/tar droger hemma och det är fan det värsta man kan göra mot sina barn nästan! Att växa upp med missbrukande föräldrar måste vara så traumatiskt och hemskt. Barn som är rädda för högtider för att de vet att det blir fylleslag istället för en trevlig helg med familj och vänner, att skämmas för sina föräldrar när man är ute, att komma med bortförklaringar osv osv. FAN vad upprörd jag blir av sånt! Jag vill bara ta alla dessa barn och sätta dom i ett tryggt hem och ge dom en kram, på riktigt. Ingen förtjänar att få sin barndom förstörd. Dessutom löper dessa barn en betydligt högre risk för att själva hamna i missbruk, bli kriminella och hamna i ett utanförskap. Det är inte rättvist! Och visst, alla kan bestämma sig för vilken sorts människa man vill vara men alla har inte samma förutsättningar och det är inte så lätt som det låter alltid.

 

Nu undrar ni säkert vad som hände med de rökande barnen? Jag började gå mot dem utan att veta vad jag egentligen skulle göra eller säga, en kvinna tänkte nog samma sak, de såg barnen och då kutade de iväg. Stod kvar och undrade om jag skulle ringa polisen men gjorde inte det. Jag vet verkligen inte vad jag borde gjort. Vad tycker ni? Vad hade ni gjort? Ska man ringa soc i efterhand? Jag såg ju knappt hur barnen såg ut på grund av vinterjackor, halsdukar och neddragna mössor...